mittlivsomtinaa

.

Skrivet av mig, mamma till Tina.

Ja, var ska ja börja. Tror jag har förträngt lite av tiden när allt de onda börjadeL.’

De va 2007, en helt vanlig kväll som min dotter skulle sova över hos en kompis bara ett par km härifrån. Men på kvällen fick jag ett telefonsamtal att hon va dålig.

Hur man ska beskriva hennes insjuknande e väl de ja skrev om tidigare. De startade bara så där .

Kramper som inte man kan förklara. Hon låg på golvet i köket å bara skrek å tårarna rann. Snacka om att känna sig maktlös. Visst trodde vi först att det var magsjuka eller runt ägglossningstid, men vi insåg ganska snabbt att de var nåt annat.

De e så svårt å förklara.

Åkte in å ut på akuten ett x antal ggr. Provtagning på provtagning. Inget resultat. Åkte in på barn i Skellefteå för provtagning å undersökningar. Denna gång va de hennes pappa som åkte me, ja vi har väl försökt turas om å åka in me henne.

Efter en massa provtagningar å undersökningar så fick vi en tid i Umeå på Smärtteamet. Yes tänkte vi. Nu händer de grejer, kanon ,. Men … näL. Ja visst fick vi veta en hel del å fick svar på en massa frågor som snurrade inne mitt huve. Såna där frågor som : är det cancer, är det obotligt . är det dödligt. Ja en massa tunga frågor fick vi svar på , å de kändes skönt.  Blev bara så snöpligt slut på inskrivningen där. Diagnos IBS å sen skulle vi kontakta VC på orten om det blev sämre. Ja inget ont om personalen i Umeå. Dom va hur fina som helst. Kankse hade vi för stora förhoppningar när vi blev inskrivna därL.. Hade nog kankse trott att de onda skulle försvinna å stanna i Umeå… Önsketänkande…….

.

Måste säga att hon är en tapper tjej. Alla dessa provtagningar å undersökningar, om å om igen.

En episod som etsar sig fast i mitt huvud är när vi åkte in på VC här i byn. Blev visade in på ett undersökningsrum. Sköterskan stod kvar å pratade me oss en bra stund å under den tiden så fick Tina ett jättekrampanfall. Hon sjönk ihop på golvet som en korvring. Sköterska böjde sig ner över Tina å pratade lugnt  å bad att hon skulle lägga sig i sängen. Men då skrek bara jäntan att ja ligger här å ska inte flytta på mig för ja kan inte. Sköterskan såg helt förstörd ut, stackarn L. Men måste säga att det kändes samtidigt skönt att det kom ett anfall så dom fick se hur det ser ut när hon krampar. Man blir maktlös. Detta ordet MAKTLÖS, återkommer hur många ggr som helst, ja varje da i stort sett. Läkaren kom in å han såg lika förvånad ut. Men efter att krampen släppt lite så lyckades Tina ta sig upp på britsen för ännu en undersökning.

Jag vet inte hur ingående ja ska skriva. Tycker att Tina har skrivit så bra om händelseförloppet själv.

.

Men som förälder till Tina känner jag mig , ja hur ska man säga , hmmm.  Frustrerad över att jag inte kan hjälpa henne på något vis, maktlös ja även värdelös som mamma. Önskar ja kunde trolla bort de onda så att hon fick uppleva sin ungdom i ett normalt läge. När hon har som mest ont känner ja mig som en hösäck, gör allt som ska göras hemma bara för att ja inte vet va ja ska hitta på för å kunna va till nån hjälp för henne. Ja vet att det inte hjälper, men …..Man hoppas väl…

Ja försöker hitta nya metoder å tips som kan lindra smärtan , men de e inte lättL.

Omän jag försöker läsa på internet å tidningsnotiser  å sånt som handlar om IBS så blir det bara samma svar: ät rätt, motionera, rutiner, ingen stress, å visst hör allt detta ihop. Har ändrat maten, men de e inte så lätt när hon ena  gången kan äta tex kyckling å veckan därpå så funkar inte det me kyckling. Finns nog inte nåt som man kan säga att hon mår riktigt bra av å äta.

Infört matintag (frukt,youghurt ex) var 3:de timme. Hon ska ju småäta så inte tarmen ska tokjobba utan små jobba hela tiden. Funkar ibland med den metoden, men som allt annat , ibland inte.

.

Resten av hennes familj lider alla me henne å alla försöker på sitt sätt att lindra henne outhärdliga smärta.  Ja vi alla ser ju hur mycke hon vill göra , men som bara blir skjutet på framtiden. Hon kämpar på å hon gör ett grymt bra jobb.

Minns när detta började så blev hennes lillbror också ”dålig” i magen en morron. Han hade nämligen legat i sängen på natten å hört hur syrran gråtit å haft ont. Han ville ju va hemma me henne å sköta om henne, han va så söt då han klev upp å höll sig för magen å sa : Alltså mamma, ja kan nog inte fara på skolan ida..

-Nähä sa ja, varför inte då?

-Jo jag har en stor bula här i magen å den vill inte fara på skolan , den vill va hemma me Tina i sängen ida.

Ja va svara man på de?? ! Ja lirkade en stund me han å till slut så kom de fram varför han egentligen ville va hemma den dan. Men stark som han e så for han på skolan efter ja hade lovat att ringa skolan om Tina skulle få jätte jätte ont. Å om vi måste åka in me henne på lassa. Självklart så lovade ja de, de hade ja ju gjort alla andra ggr som vi åkt in. Men där ser man hur alla i omgivningen berörs.

Tina har en syster med  pojkvän som ställer upp till 100%. Det blev hon som fick rycka in å fara me Tina på barn i Skellefteå en av gångerna.

Kan va svårt att förklara så att alla runt omkring Tina ska förstå att  hon kämpar varje dag, varje minut för å klara sig med fötterna ner å huvudet upp. Förstår att de kan va svårt å förstå när man inte varit med om liknande sjukdomar .

.

Som tur är så har Tina en pojkvän som finns där för henne dygnet runt å  några helt underbara vänner som ställer upp i vått å torrt, ingen nämnd å ingen glömd. Ni vet me er alla som finns för Tina när hon har det som hon har det. Tack snälla ni!!

Ja ja vet inte hur ja ska kunna uttrycka mig så alla kanske förstår hur vi alla kämpar för Tina å hennes mage.

Ja hoppas att Tina förstår att vi alla försöker så gott vi kan , trots att vi inte kan ge nåt bra tips som hjälper eller kan trolla bort de onda.

Ja nu ska ja väl avsluta detta .

Förmodar att ni inte blev så mycket klokare av allt mitt skrivande å hoppande hit å dit. Men som sagt, som mamma till Tina känner ja mig:Orolig,  Maktlös, Rådlös, Å en grymt usel morsa…………………

.

Till Tinas vänner å bekanta: Tack för att ni finns å ställer upp för henne. Hon behöver er alla.

Till Tina: Min älskade tjej! Ja kan inte me ord eller handling föklara hur mycket ja skulle vilja göra för dig som ja inte klara av. Ta bort ditt onda, ge dig din tonårstid å fritid tillbaka, Du kämpar på med skola å vardagen( som nu mest e skola L).  Vi hoppas alla på att din mage ska bli bättre , att det försvinner helt det vet vi ju att det inte gör, men bättring hoppas vi på i första taget….KÄMPA PÅ!!! Vi finns här för dig, de hoppas ja du vet….

Till Mina Barn: Jag vill bara tala om att jag älskar alla mina 3 barn lika mycket. Kanske ser det ut som ja har en favorit , men det har ja INTE.. Alla mina barn e lika mycket värda, älskade å gudomligt underbara.Skulle inte klara mig utan er..ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta…… ♥