Del 3 (part 1)
Det blev långt mellan del 2 och del 3..
Men det är svårt att få med allt i jag vill berätta, det får nog komma pö on pö.. Som ni vet så har jag skrivit detta inlägg en gång redan.. men datorn valde att hänga sig just när jag skulle ”ladda upp” inlägget och allt försvann. Jag har varit en gnutta frustrerad över detta eftersom att har man fått ihop en text som man varit rätt nöjd med en gång så blir aldrig nästa text lika bra..
◊
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja formulera mig.. men det är som sagt svårt att berätta allt eftersom då det har gått så många år så vet jag knappt ut och in längre.. Men jag har nog tidigare glömt att nämna att även psykologiskt är jag kollad.. I början av min ibs så blev det snabba koller, mycket prover och många besök hit och dit.. Vissa började efter ett tag tro att det var för att slippa ur skolan som jag sa att jag hade ont i mage, medans vissa trodde att jag ville banta (eftersom att jag rasade 12kg då detta startade). Andra ville tro att det var psykiskt och att jag mådde dåligt på så vis.. < Jag minns en natt, då jag och pappa fick åka in.. Jag hade en remiss till ultraljud som låg och väntade.. läkaren jag hade då ville nämligen att dom skulle kolla medans jag hade ont om det såg konstigt ut då.. Jag fick jätte ont en kväll och jag provade allt.. jag duschade, mamma gjorde varmt omslag med en handduk, och en massa saker.. Tårarna bara rann.. det slutade med att mamma ringde rådgivningen (även denna gång) och dom ville då att vi skulle ”ta vara på” remissen och att jag skulle komma in för ultraljud, mitt i natten..
◊
Visst det var en bra idé med tanken på att jag hade så sjukt ont.. men kruxet var bara det att jag hade ont i någon timma innan det att mamma ringde, sen fick vi vänta närmare 1½ timma på taxin, det tar en timma till Skeå och sen fick vi vänta 1-1½ timma på att få komma in och göra ultraljudet.. Hur ont tro ni jag hade då? Nä just det, efter ca 2 timmars ont hemma + väntan och resan på ca 4 timmar så hade det hunnit släppa.. innan jag var hemma den kvällen så tror jag till och med pappa bar mig in och la mig i sängen.. Jag var då 15 år tro jag minsan.
◊
Det är så sjukt hur mina föräldrar ställer upp, så många nätter dom suttit uppe och så många gånger pappa åkt med mig in på lassa och stannat vid min sida.. Sovit hos mig när jag varit inlagd och hälsat på och lämnat tidningar då jag varit ensam eller då dom bytt av varandra för en stund. Jag älskar min familj så mycket och det kommer aldrig att förändras!
◊
Som jag skrev redan i början så kommer detta inlägg inte alls att bli som det andra. Det andra innehöll inte alls samma sak, men det kommer ett till inlägg i denna kategori snart och det ska som sagt skrivas i word.. Något som jag vill säga är att jag verkligen tänker på dom stackarna som indirekt lever på sjukhuset och sällan får komma hem, att vara där är egentligen inget fel med tanke på att dom flesta är snälla och trevliga.. men tänk att ALDRIG få komma hem, att sitta där, ofta ensam, det är tyst och det du gör hela dagarna är att titta på tv och vänta på nästa medicin eller på nästa läkare.. Jag ger hela mitt hjärta till de som lever så, tänker på dom väldig ofta och egentligen är jag verkligen inte sjuk om man ska jämföra med vissa andra.. men jag förstår dom, inte kul att vara sjuk.. jag vet inte vad jag vill få ut av allt det jag nu skrivit i slutet, men släng en tanke på dom, det bildas rent en tår i ögat... ♥ /tinaa
Del 2
Jag tänkte fortsätta och berätta, det är dock svårt när det har gått så lång tid och jag har spenderat så himla många timmar på sjukhuset och på akuten att jag kan inte räkna på två händer.
-
Men efter det att jag hade legat inne första gången så blev det prover som skulle tas, jag har vid ett flertal tillfällen lämnat massor av rör med blod, jag minns en gång då jag skulle lämna 13 rör blod och ett blev fel, så innan i slutet så hade jag lämnat 14 rör.. När jag satt ner så kände jag med helt okej men när jag reste på mig så fick mamma fånga mig så att jag inte skulle falla ihop på golvet.. Oj så yr jag va..
-
Jag har med tiden mellan alla akut besök som jag gjort lämnat prover och gjort olika tester. Jag har varit och gjort en titthålsoperation för att kolla om dom kunde se något ytligt som gjorde att jag hade ont, när dom gjorde det så fick jag ett ärr på magen och det andra skar dom upp i naveln. Jag har även gjort en koloskopi för att kolla så att det inte var något fel i tarmen. Dom har kollat bindtarmen miljontals gånger och även gjort flera olika röntgen.
-
Jag måste sätte mig ner och kolla lite i mina journaler så att jag kommer ihåg att berätta allt, men det får jag göra till nästa inlägg. Eftersom att jag inte har tillgång till dom just nu.
-
Det som har varit jobbigast med alla besök hittills har nog varit dom besök där jag fått åka in på akuten mitt i natten med kinder som liknat russin efter alla tårar och en sjukt orolig familj. Eftersom att vi fick vänta länge på svar på proverna som blev tagna i början så förväntade man sig alltid det värsta.
-
Något som jag har upplevt kul på dom akuta besök som jag gjort va första gången jag va in, det skrev jag i del 1. Jag fick lov att göra en gynundersökning, och jag minns hur jag frågade ”Vad tusan är det där?” när jag såg på skärmen, ”Det ser ju fan i mig ut som ett päron!!” Efter lite skratt så svarade hon, ”Tina, detta som du ser på skärmen är din livmoder!”.. Det upplevde jag som skoj i efterhand. Men just då i stunden som jag upplevde att min livmoder såg ut som ett päron så var jag rätt påverkad av all smärtstillande som jag hade fått..
-
Det är rätt obehagligt att åka in akut när man inte vet vad man lider av.. Alltså jag menar, har jag brytit en fot så vet jag ju att jag kommer att få gips eller att jag kommer att bli opererad.. Men med tanken på som smärtor som jag hade i magen och att jag alla akut besök bara skrek och grina så undrade till och med läkarna om det var något allvarligt. Man tänker rätt lätt på, cancer och andra hemska saker.
-
Jag ska fortsätta att skriva på detta inlägg, och uppdatera och berätta mera.. Men jag måste börja redan nu så att jag får ihop ett bra inlägg så att det inte blir bara att hoppa hit och dit.
Jag tycker att det är spännande/kul att få frågor eller tips så ni får gärna lägga en kommentar! /tinaa ♦
Från början, Del 1
Tänkte berätta lite om ”historien” bakom min ibs, alltså typ när den började, vad som hände då och sen fortsätta med inlägg kanske en gång i veckan och skriva och berätta lite eftersom.. Och det kommer jag att lägga i denna kategori ”Från början”.
Jag kan ju börja redan du och berätta om den dagen i November 2007 då jag fick min första kramp i magen.
Jag var innan helt frisk, hade under helgen varit lite orolig i kroppen men det var inte så att jag kände mig sjuk. Så på Söndagkvällen den helgen så blev det bestämt att jag skulle få sova hos min kompis Louise.. Allt var okej och oron som jag hade haft i kroppen kände jag inte alls av längre. Minns inte vem det var som skjutsade upp mig till Louise men jag gissar på att det var pappa.
Hemma hos Louise så satt vi och pratade en stund och vi kom fram till att vi skulle se en film och bara prata, eftersom att det var trots allt skola dagen efter. Vi gjorde popcorn och startade en film.. När jag hade ätit kanske en näve popcorn så vred det om sig i magen och det kändes som att jag skrek rakt ut... jag låg och höll mig om magen och Louise såg helt förskräkt ut och ville hämta sina föräldrar, men jag sa blankt nej för jag tyckte nog att det var en aning pinsamt på något sätt.. då var vi bara 14 år och jag tyckte där jag låg att det borde ju gå över!!
Det slutade med att jag gav med mig och Louise hämtade sina föräldrar. Ingen förstod någonting eftersom att det stämde inte in på att det kunde vara blindtarmen eller något sånt. Så Louise mamma ringde ner hem till mig (vi bor rätt nära varandra kanske 1-2½km).. Min systers kille kom och hämtade mig och jag tålde verkligen inte att någon rörde vid mig.. jag hade så himla ont!
Väl hemma så började mamma och pappa ställa frågor, och jag hade ju inte så mycket att svara på och jag hade så ont att jag var rätt otrevlig minns jag.. Jag låg på golvet och direkt någon röre mig så grinade jag bara ännu mer. Jag skrek dom stunder som det var värre och mamma och pappa hade typ panik (eller ja alla som var hemma dvs min syster och hennes kille, min lillebror och mamma och pappa.)
Kvällen slutade med att jag och pappa fick åka på akuten i skellefteå, där så blev det massa prover taga, dom frågade om det var så att jag kunde vara gravid eller om jag hade haft ont tidigare, om jag hade haft gynekologiskaproblem innan.. Ja massa frågor.. Dom proppade i mig massa smärtstillande och klämde och kände på magen... jag grinade och grinade.. Det blev så att vi fick vänta på en gynekolog som skulle kolla så att det inte var så att jag hade fått en cysta på äggstockarna.
Efter den undersökningen så blev jag inlagd eftersom att jag kräktes och mådde inte alls bra.. Jag och pappa blev kvar på barnavdelningen i skellefteå i några dagar och jag fick dropp eftersom att jag kunde inte äta och jag bara tömte allt jag fick i mig, allt vatten som jag drack fick jag behålla i kanske 10minuter sen kom det upp igen.
Magen lugnade som ner sig efter några dagar och jag minns helt ärlig inte allt som sas. Jag var tött och slut hade spytt och varit vaken i dygn så jag ville mest bara hem och vila. Efter det så har alla utredningar och akut besök kommit som ett brev på posten.
Jag tänkte inte berätta så mycket mer nu, utan detta får vara min histotia 1.. Det kommer mera, tänk detta var alltså 1 besök.. På 4 år!! / tinaa
