mittlivsomtinaa

( Ni kan ignorera rubriken, eftesom att min familj betyder så mycket ville jag ha en fin rubrik, alltså på franska eller spanska typ La famillia.. men jag vet inte alls hur det stavas eller om det ens heter så.. Så det blev rövar-språket..... inga kommentarer)

Eftersom att denna vecka har handlat mycket om MIG, (min blogg handlar om mig jag vet, men jag har verkligen skrivit om inriktade saker, sånt som jag tycker och känner, upplever och har upplevt.) Min tanke var iaf att fortsätta lite i det spåret och berätta lite om min familj, självklart kommer jag inte att gå in på personliga saker men det kan ju vara intressant för er att veta vilka som jag alltid pratar om när jag säger min underbara familj!

Vet inte riktigt vart jag ska börja, jag kan ju berätta att min familj består av Farfar John, Morfar Carl-Johan, Pappa Christer, Mamma Maria, Storasyster Lina (+ Hennes Petter) Samt lillebror Casper. Eftersom att man brukar säga ”störst går först” så vill jag vara mig själv och vara tvärt emot.. Lillebror går först idag : ) Såklart så finns tankarna hos min Mormor Maj-lisen & Farmor Vallmy, men tyvärr så finns ingen av dom kvar.

Lillebror är 3 år yngre än mig, dock 3ggr större än mig.. Han är en underbar grabb som nästa år börjar gymnasiet! En parvell med händer stora som dasslock men världens snällaste! Casper eller lillebror som jag alltid säger är en kille med stort hjärta! Love you!

Sen så har vi.. Få se nu ;) .. The one and only, Lina! Min storasyster som ställer upp i vått och tort, 4 år äldre och min absoluta bästavän! Jag och Lina har upplevt mycket tillsammans, oj så vi har tjaffsat och diskuterat, skrattat och gråtit! Lina är en tjej man alltid kan räkna med, hon finns och stöttar, jag hoppas att DU vet hur mycket just DU betyder för mig!

Petter, hehe, ja vilken kille! Passar perfekt till min syster och han finns där hela tiden! Ställer och hjälper till! Underbar ung man min syster skaffat sig! Du tillhör verkligen våran familj, KNASIGA FAMILJEN! :)

Mama, is next up! Världens underbaraste mamma, hjälpsam och förstående, ger goda råd och finns alltid vid ens sida! Lyssnar alltid, mama knows best, when times get hard! Mamma är obeskrivlig och enormt värdefull!

Papa, is number 5.. Ma papa always has a joke to make me laugh. Utan min pappa så vet jag inte vad jag skulle ta mig till! En man som har en stoooor plats i mitt hjärta! Pappa har lärt mig mycket, det jag kan sakna är att han så som många andra män har svårt för att visa känslor, am I right ? Exakt så som min mamma så är pappa obeskrivlig och värdefull i mina ögon!

Dom är sist upp på listan och dom är inte heller störst, (eftesom att min lillebror är större än båda).. Men nu har vi nått den delen då mina underbara gentlemen kommer in i bilden! Farfar & Morfar! Två starka män som gjort mycket i sitt liv.. kärleken till dom är oendlig och jag hoppas verkligen att dom får vara friska och krya! Jag vet att dessa män har haft tunga peroidoer i sina liv och gått genom samma sorg och saknad.. Vi saknar dom också! Jag har två helt gudomliga änglar i himlen!

Min familj håller ihop mycket bra, farfar och morfar är verkligen en del av familjen och vi finns för varandra! Min familj är en gnutta knasiga, det är allt pappas fel, han som börja ;) Min familj betyder allt för mig, jag betyder allt för mig och min underbara pojkvän betyder sååå mycket för mig! Min familj är värd allt och hade jag kunnat hade jag gett er allt! Ni är ett fantastiskt stöd och utan er hade jag inte varit där jag står idag! Kärlek!

Jag får ju inte glömma att nämna, Findus, ZiZi, Kickan (rip), Diza, Brylle, Milla och MIN Ina! Våra små liv...

Jag tänkte berätta lite om hur jag minns mig själv som barn.. Eller kanske saker som jag minns från det att jag var barn, lite om mina vänner och saker som försegick hemma på ”våran gata i byn” ;) ..

När jag var liten var jag sjukt mörkrädd, okej jag är det idag också men det var ännu värre då jag var liten..  Jag var så himla mörkrädd att till och med jag själv var rädd när vi var ute och spinkade på andra.. (spinka=tjuv titta på grannarna och skrämma dom, typ).. Jag var också rädd då vi lekte mörker kurragömma, det va nog bland det hemskaste jag visste, jag var så himla rädd att någon skulle skrämma mig, men jag kunde ju inte visa mig feg och inte vara med!

Dom som jag umgicks mest med när jag var liten var, A & J grannarna som jag alltid umgicks med.. A är ett år äldre och J ett år yngre än mig, vi gick med varandra till skolan och när vi var mycket små så sprang vi alltid nakna i vattenspridaren tillsammans, oj så kul vi har haft.. Sen flyttade Jo in i huset mellan mig och A&J, så nu var vi 6st som alltid hittade på bus tillsammans, fler kunde vi va om mina kusiner var med eller om någon av mina syskon hade någon kompis hemma..

Vi har hunnit med mycket, mycket lek och stoj, även tårar och bråk..  Minne en dag då vi skulle cykla till skolan, det slutade med att jag och J cyklade ihop och satt på varsin sida av cyklarna och grät.. det var hål i mina byxor och hon hade en jätte skrapsår..

Hur jag var som barn, ja jag var nog livlig.. En unge som mamma och pappa kanske inte var berädd på då min syster varit så snäll.. Hehe.. Jag var överallt, på fotbollsträningar till kompisar, från att ragga killar till att vara på discon.. Ja, jag var överallt..  Jag som liten...  Jag var en äkta tonåring, lyssnade sällan, tyckte att jag hade rätt och mamma och pappa dom förstod ingenting  : ) ... Jag erkänner jag var hemsk tro det eller ej!

Jag som barn, klumpig, oftast gipsad någonstans.. Envis, fick bäras av fotbollsplanen för att jag vägrade gå av själv då mina hälsenor höll på att gå av.. Attityd, den fanns, dock aldrig elak.. Duktig, ja det måste jag säga att skolan har jag alltid skött och jag har inte varit uti massa otrevligheter heller för den delen.. Grupptrycket har inte nått mig, kanske någon få tal gång, men än idag har jag aldrig provar röka eller snusa..

Jag hoppas nu att mamma kan slänga in en kommentar på vad som saknas om mig när jag var mindre .. Hur hon upplevde mig.. Om jag upplevt mig själv fel.. det tror jag inte men det ska bli intressant att se vad hon tycker om detta inlägg!

Jag har haft en rolig uppväxt trots att jag alrid varit utomlands och första gången jag lämnade ”mina kretsar” var i 6an på klassresan.. Jag skulle inte byta ut min uppväxt, jag har haft så skoj och jag mår bra av att tänka tillbaka, trots att jag varit pain in the ass ;)

Eftersom att jag inte riktigt vet vilka som läser min blogg så tänkte jag att jag måste ju göra inlägg som kanske förklarar lite mer om mitt liv och sånna saker. Kanske om vem P är alltså Patric, och berätta om hur den delen ser ut. Inlägget tidigare om ”2 minnen” handlade om samma sak, berätta lite mer om mig, saker som jag upplever roliga och saker som jag minns. Det kommer nog att komma ett inlägg som är lite mer om min familj och så också men just nu så tänkte jag skriva lite om min underbara pojkvän!

Alltig började med att jag blev kompis med Malin, vi umgicks mycket och träffades nästan varje dag.. En vän som alltid kommer att ha stor plats i mitt hjärta. Malin är alltså lillasyster till Patric.. Jag träffade Patric hemma hos deras mamma en gång då han var där med sin tjej som han då hade, Men det blev inget mer sagt då än att jag minns att jag sa till Malin ”- Du, asså din bror va ju snygg!!” Hon skrattade lite åt mig och sen så träffade jag aldrig honom mer förns ja jag vet inte kanske ett halv år ett år senare då jag åkte med Malin till Vännäs för att hälsa på hos hennes pappa.. Det blev så att vi skulle sova i lägenheten som Patric delade med en kompis då, varför minns jag inte riktigt men så blev det..  (måste bara säga att vid detta tillfälle så var varken jag eller patric i något förhållande, det hade varit slut för båda ett tag.)  För att förtydliga så hade jag ett förhållande innan Patric och Patric hade haft en annan tjej, hade tagit slut ungefär samtidigt.

Ja den helgen var som starten på  alltihop.. =)  Från och med denna helg så tog det över ett halv år innan vi blev tillsammans,  just för att ingen av oss ville att känslorna som fanns skulle vara en typ av ”ersättare” för de förhållande någon av oss hade varit i tidigare.  Vi blev alltså tillsammans den 3 Augusti 2008 .. Och tro det eller ej, men, Patric var rätt söt.. Han frågade chans på mig via SMS ;) ..Visst det låter fjantigt men jag tycker att han var rätt gullig, jag tror inte att det handlade om att  ”fråga chans” utan jag tror mer att han var ute efter att fråga på ett gulligt sätt...

Denna kille har alltså stått ut med mig i ja om man ska räkna med halvåret som vi bara umgicks så blir det från Juni 08 till nu December 2011. Vad jag vill få fram eller det jag mernar med att ”stå ut med mig” är för att han har aldrig sett mig frisk, förutom den gången vi såg varanda hos deras mamma, då vi inte ens sa hej till varandra.

Han har alltid funnits för mig i vått och tort, som en klippa i stormen är han! Patric bodde alltså i Vännäs då vi började följas men bor idag i samma by som jag..  Han är rent ut sagt toppen!

Jag älskar dig över hela mitt hjärta, tack

hjärtat för att du alltid finns vid min sida! ♥

.

.

Jag får ju inte glömma att nämna hans skoter som han håller så kär,

förstå så lycklig han blir nu då jag nämner den! Hehe :)

En av dom sakerna är såklart när jag och min vän L bestämde oss för att ta en promenad, en vacker sommar dag.. Det var super varmt ute och vi hade verkligen ingenting att göra.. L var och hälsade på min och min familj i vår sommarstuga.. Vi bestämde oss plötsligt för att gå ner till Mårdseleforsen.. Detta handlar alltså om ca 19 km, det blev så snabbt bestämt att  vi glömde bort att det skulle ta tid + att det var grusväg hela vägen...

När vi ställde iväg så hade vi foppatofflor, shorts och bh.... Ja, vi såg minsann konstiga ut där vi gick, men ack så kul vi hade under den resan, vi tänkte ta en genväg men gick fel och gick säkert 4 km´s omväg i skogen, då barfota... Vi dansade och sjöng på vägen och vi hade så skoj, och vilken bränna vi fick den dagen ;) ..

Pappa som då hade lovat så storslaget att hämta oss om vi gick hela vägen, när vi ringde honom så sa han ”- Oj, jag trodde att ni skojat, jag har druckit öl” ... Det slutade med att mamma fick hämta oss, så vi hann gå broarna runt och bada fötterna!

Det kanske inte låter så himla roligt men jag tror att L håller med mig om att det var en super rolig dag och att den kommer vi inte glömma i första taget :)

Ett annat roligt minne är, då jag och P åkte till sthlm.. Vi hann med att göra en hel del trots att vi bara blev borta en helg! J Massa shopping, god mat, fint hotell och gröna lund.. Det som hände under den resan var bland annat att vi hann gå vilse och det tog oss TIMMAR att hitta hem.. Allt pga att bussen inte körde ända in i stan som den hade lovat utan den stannade utanför pga ett maraton, så vi ja fick gå tillbaka till stan från gröna lund.

Inte det lättaste att hitta då man inte la vägen på minnet då man åkte ut dit.. Men hem hittade vi, kan säga att det var inte pga att P har bra lokalsinne.. Han hittade inte hem till hotellet omen vi nästan stod på den gatan, trots så hade vi en mycket centralt hotell..

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva i detta inlägg, jag hade nog tänkt skriva lite om hur jag upplever att mina tonår har sett ut och kanske lite om vad jag hade velat skulle varit annars..

Eftersom att min mage började krongla i November 07, så var jag alltså 14 år.. Jag hade typ just börjat min tonår och jag gick i 8an.. Jag måste säga att till en början blev det inte så stor skillnad eftersom att jag inte varit den som varit ute mycket utan oftast haft kompisar hemma eller varit hemma hos vänner.. Och när magen blev som den blev så kunde jag fortfarande ta hem kompisar då jag inte hade ont och jag hann träffa dom, kanske inte lika ofta men jag tror inte att det just då kändes så konstigt, jag trodde trots allt att det någon gång skulle återgå till det normala.

Det blev först senare, jag minns inte om det var i slutet av 8an eller om det var under 9an, då folk verkligen var inne i detta att ”- Hon hittar på för uppmärksamheten.” Som jag kände att jag hade tappat vissa vänner och det fanns till och med en som sa (inga namn) att ”-Alltså jag räknar ju inte in tina i våran klass längre, för hon är ju aldrig här.”  Nu vet ju dock inte jag om detta är 100% sant eftersom att denna person inte sa det till mig.. Men jag menar, det känns inte så himla kul att höra då man inte är frisk och man verkligen kämpar..

Jag har missat ganska mycket känns det som pga min mage, saker som jag tyckt verkat skoj eller saker som jag blivit bjuden på men inte kunnat åka.. t.ex. En av mina bäsa vänner som jag varit kompis med i HELA mitt liv fyllde 18 i början av året och jag missade hennes fest som jag hade sagt att jag skulle komma på, pga min mage.. Det känns inte så himla skoj..  Det jag har missat kan jag ju inte säga att jag skulle ha gjort om jag varit frisk, men troligen hade jag gjort det..

Samtidigt som jag hade hoppats på en lite mer normal tonår där jag hade kunnat skapa massa (fler) roliga minnen och sånt, så kan jag inte säga att jag haft en dålig tonår. Jag menar jag vet inte hur en vanlig tonår ska kännas, min tonår har alltid sett ut så här hur ska jag kunna veta hur den känns om man är frisk?  jag vill inte med detta inlägg påstå att det är synd om mig utan jag vill mer mena på att dom som har gått och snackat om att jag ”haft ont i magen för att få vara hemma med Patric” dom har snackat gojja.. Varför skulle jag ge upp alla mina vänner och alla roligheter som jag blivit bjuden på för att alltid vara med honom, då det finns massor av tid och jag skulle kunna hinna båda?

Att jag varit hemma mycket och missat mycket är ingenting som jag tycker är roligt eller något som jag valt själv, skulle jag få göra om mina tonår och vara frisk skulle jag verkligen ta vara på dom men så fungerar inte livet.. Jag hoppas istället på att jag ska så fort som möjligt hitta ett sätt att kunna leva med detta så att jag inte tappar flera år till.. Jag ska inte klaga egentligen och säga att jag missat mycket och att jag tappat min ungdom för det har jag inte heller gjort, jag har många roliga minnen och jag har upplevt en hel del, det finns dom som spenderar dessa år på ett sjukhus och aldrig mer får komma hem.. Då ska verkligen inte jag klaga..

.
Det är lördag och vi ska äta middag en hel drös hemma hos min syster, kommer att bli riktigt trevligt..  Dagen har varit si så där.. Sovit alldeles för hårt inatt och har inte alls sovit gott =( ..
Som tur är så har jag en underbara älskling som då i morse klev upp och va ut med hunden så att jag skulle få ligga kvar en stund till.. Efter en dusch och lite uppfräschning så åkte vi till mor min och ja små saker har hänt efter det, inget speciellt.. Hemma hos syster så fick jag världens kramp (trost tablettintaget i morse) så jag fick in ta deras säng en stund.. Fick mysigt besök där av M när jag var på G upp igen..
.
 Tack underbara syster att du alltid
finns för mig ♥
.
Lägger upp lite bilder innan jag sen ska hacka kycklingen.


'/ tinaa ♦

I love you! ♥ /tinaa

Sara H om your the best ':

Det är verkligen viktigt med nära och kära som ställer

upp för en när man mår som du gör och du

verkar ha haft tur på den fronten i alla fall.

.

Skrivet av mig, mamma till Tina.

Ja, var ska ja börja. Tror jag har förträngt lite av tiden när allt de onda börjadeL.’

De va 2007, en helt vanlig kväll som min dotter skulle sova över hos en kompis bara ett par km härifrån. Men på kvällen fick jag ett telefonsamtal att hon va dålig.

Hur man ska beskriva hennes insjuknande e väl de ja skrev om tidigare. De startade bara så där .

Kramper som inte man kan förklara. Hon låg på golvet i köket å bara skrek å tårarna rann. Snacka om att känna sig maktlös. Visst trodde vi först att det var magsjuka eller runt ägglossningstid, men vi insåg ganska snabbt att de var nåt annat.

De e så svårt å förklara.

Åkte in å ut på akuten ett x antal ggr. Provtagning på provtagning. Inget resultat. Åkte in på barn i Skellefteå för provtagning å undersökningar. Denna gång va de hennes pappa som åkte me, ja vi har väl försökt turas om å åka in me henne.

Efter en massa provtagningar å undersökningar så fick vi en tid i Umeå på Smärtteamet. Yes tänkte vi. Nu händer de grejer, kanon ,. Men … näL. Ja visst fick vi veta en hel del å fick svar på en massa frågor som snurrade inne mitt huve. Såna där frågor som : är det cancer, är det obotligt . är det dödligt. Ja en massa tunga frågor fick vi svar på , å de kändes skönt.  Blev bara så snöpligt slut på inskrivningen där. Diagnos IBS å sen skulle vi kontakta VC på orten om det blev sämre. Ja inget ont om personalen i Umeå. Dom va hur fina som helst. Kankse hade vi för stora förhoppningar när vi blev inskrivna därL.. Hade nog kankse trott att de onda skulle försvinna å stanna i Umeå… Önsketänkande…….

.

Måste säga att hon är en tapper tjej. Alla dessa provtagningar å undersökningar, om å om igen.

En episod som etsar sig fast i mitt huvud är när vi åkte in på VC här i byn. Blev visade in på ett undersökningsrum. Sköterskan stod kvar å pratade me oss en bra stund å under den tiden så fick Tina ett jättekrampanfall. Hon sjönk ihop på golvet som en korvring. Sköterska böjde sig ner över Tina å pratade lugnt  å bad att hon skulle lägga sig i sängen. Men då skrek bara jäntan att ja ligger här å ska inte flytta på mig för ja kan inte. Sköterskan såg helt förstörd ut, stackarn L. Men måste säga att det kändes samtidigt skönt att det kom ett anfall så dom fick se hur det ser ut när hon krampar. Man blir maktlös. Detta ordet MAKTLÖS, återkommer hur många ggr som helst, ja varje da i stort sett. Läkaren kom in å han såg lika förvånad ut. Men efter att krampen släppt lite så lyckades Tina ta sig upp på britsen för ännu en undersökning.

Jag vet inte hur ingående ja ska skriva. Tycker att Tina har skrivit så bra om händelseförloppet själv.

.

Men som förälder till Tina känner jag mig , ja hur ska man säga , hmmm.  Frustrerad över att jag inte kan hjälpa henne på något vis, maktlös ja även värdelös som mamma. Önskar ja kunde trolla bort de onda så att hon fick uppleva sin ungdom i ett normalt läge. När hon har som mest ont känner ja mig som en hösäck, gör allt som ska göras hemma bara för att ja inte vet va ja ska hitta på för å kunna va till nån hjälp för henne. Ja vet att det inte hjälper, men …..Man hoppas väl…

Ja försöker hitta nya metoder å tips som kan lindra smärtan , men de e inte lättL.

Omän jag försöker läsa på internet å tidningsnotiser  å sånt som handlar om IBS så blir det bara samma svar: ät rätt, motionera, rutiner, ingen stress, å visst hör allt detta ihop. Har ändrat maten, men de e inte så lätt när hon ena  gången kan äta tex kyckling å veckan därpå så funkar inte det me kyckling. Finns nog inte nåt som man kan säga att hon mår riktigt bra av å äta.

Infört matintag (frukt,youghurt ex) var 3:de timme. Hon ska ju småäta så inte tarmen ska tokjobba utan små jobba hela tiden. Funkar ibland med den metoden, men som allt annat , ibland inte.

.

Resten av hennes familj lider alla me henne å alla försöker på sitt sätt att lindra henne outhärdliga smärta.  Ja vi alla ser ju hur mycke hon vill göra , men som bara blir skjutet på framtiden. Hon kämpar på å hon gör ett grymt bra jobb.

Minns när detta började så blev hennes lillbror också ”dålig” i magen en morron. Han hade nämligen legat i sängen på natten å hört hur syrran gråtit å haft ont. Han ville ju va hemma me henne å sköta om henne, han va så söt då han klev upp å höll sig för magen å sa : Alltså mamma, ja kan nog inte fara på skolan ida..

-Nähä sa ja, varför inte då?

-Jo jag har en stor bula här i magen å den vill inte fara på skolan , den vill va hemma me Tina i sängen ida.

Ja va svara man på de?? ! Ja lirkade en stund me han å till slut så kom de fram varför han egentligen ville va hemma den dan. Men stark som han e så for han på skolan efter ja hade lovat att ringa skolan om Tina skulle få jätte jätte ont. Å om vi måste åka in me henne på lassa. Självklart så lovade ja de, de hade ja ju gjort alla andra ggr som vi åkt in. Men där ser man hur alla i omgivningen berörs.

Tina har en syster med  pojkvän som ställer upp till 100%. Det blev hon som fick rycka in å fara me Tina på barn i Skellefteå en av gångerna.

Kan va svårt att förklara så att alla runt omkring Tina ska förstå att  hon kämpar varje dag, varje minut för å klara sig med fötterna ner å huvudet upp. Förstår att de kan va svårt å förstå när man inte varit med om liknande sjukdomar .

.

Som tur är så har Tina en pojkvän som finns där för henne dygnet runt å  några helt underbara vänner som ställer upp i vått å torrt, ingen nämnd å ingen glömd. Ni vet me er alla som finns för Tina när hon har det som hon har det. Tack snälla ni!!

Ja ja vet inte hur ja ska kunna uttrycka mig så alla kanske förstår hur vi alla kämpar för Tina å hennes mage.

Ja hoppas att Tina förstår att vi alla försöker så gott vi kan , trots att vi inte kan ge nåt bra tips som hjälper eller kan trolla bort de onda.

Ja nu ska ja väl avsluta detta .

Förmodar att ni inte blev så mycket klokare av allt mitt skrivande å hoppande hit å dit. Men som sagt, som mamma till Tina känner ja mig:Orolig,  Maktlös, Rådlös, Å en grymt usel morsa…………………

.

Till Tinas vänner å bekanta: Tack för att ni finns å ställer upp för henne. Hon behöver er alla.

Till Tina: Min älskade tjej! Ja kan inte me ord eller handling föklara hur mycket ja skulle vilja göra för dig som ja inte klara av. Ta bort ditt onda, ge dig din tonårstid å fritid tillbaka, Du kämpar på med skola å vardagen( som nu mest e skola L).  Vi hoppas alla på att din mage ska bli bättre , att det försvinner helt det vet vi ju att det inte gör, men bättring hoppas vi på i första taget….KÄMPA PÅ!!! Vi finns här för dig, de hoppas ja du vet….

Till Mina Barn: Jag vill bara tala om att jag älskar alla mina 3 barn lika mycket. Kanske ser det ut som ja har en favorit , men det har ja INTE.. Alla mina barn e lika mycket värda, älskade å gudomligt underbara.Skulle inte klara mig utan er..ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta…… ♥

.
Sitter hemma hos mor & far och snart ska vi äta middag!
har jobbat på med läxa idag men käns som att jag inte kommer
någon vart..
Magen är si så där idag, kan inte påstå att jag varit så värst
pratglad idag, men mamma och lina fixar pratandet!
känner att ögonlocken är inte med mig idag, efter en natt med
endast mardrömmar och att jag vaknade av att jag grinar så
är jag rätt trött och jag saknar min älskling! /tinaa ♦

Tack Sanna för tipset i det tidigare inlägget..
Självklart är det något som jag måste testa om det är så att det skulle kunna funka! Så skönt att det funkat för din pappa, jag hoppas att det kan hjälpa mig också..

Jag tror att jag ska försöka få min mamma till att skriva ett litet inlägg på bloggen om tankar som hon har, jag har en känsla av att hon kan ha en del saker att skriva.. Men just nu ska jag iaf åka och tanka bilen! /tinaa ♦