mittlivsomtinaa

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva i detta inlägg, jag hade nog tänkt skriva lite om hur jag upplever att mina tonår har sett ut och kanske lite om vad jag hade velat skulle varit annars..

Eftersom att min mage började krongla i November 07, så var jag alltså 14 år.. Jag hade typ just börjat min tonår och jag gick i 8an.. Jag måste säga att till en början blev det inte så stor skillnad eftersom att jag inte varit den som varit ute mycket utan oftast haft kompisar hemma eller varit hemma hos vänner.. Och när magen blev som den blev så kunde jag fortfarande ta hem kompisar då jag inte hade ont och jag hann träffa dom, kanske inte lika ofta men jag tror inte att det just då kändes så konstigt, jag trodde trots allt att det någon gång skulle återgå till det normala.

Det blev först senare, jag minns inte om det var i slutet av 8an eller om det var under 9an, då folk verkligen var inne i detta att ”- Hon hittar på för uppmärksamheten.” Som jag kände att jag hade tappat vissa vänner och det fanns till och med en som sa (inga namn) att ”-Alltså jag räknar ju inte in tina i våran klass längre, för hon är ju aldrig här.”  Nu vet ju dock inte jag om detta är 100% sant eftersom att denna person inte sa det till mig.. Men jag menar, det känns inte så himla kul att höra då man inte är frisk och man verkligen kämpar..

Jag har missat ganska mycket känns det som pga min mage, saker som jag tyckt verkat skoj eller saker som jag blivit bjuden på men inte kunnat åka.. t.ex. En av mina bäsa vänner som jag varit kompis med i HELA mitt liv fyllde 18 i början av året och jag missade hennes fest som jag hade sagt att jag skulle komma på, pga min mage.. Det känns inte så himla skoj..  Det jag har missat kan jag ju inte säga att jag skulle ha gjort om jag varit frisk, men troligen hade jag gjort det..

Samtidigt som jag hade hoppats på en lite mer normal tonår där jag hade kunnat skapa massa (fler) roliga minnen och sånt, så kan jag inte säga att jag haft en dålig tonår. Jag menar jag vet inte hur en vanlig tonår ska kännas, min tonår har alltid sett ut så här hur ska jag kunna veta hur den känns om man är frisk?  jag vill inte med detta inlägg påstå att det är synd om mig utan jag vill mer mena på att dom som har gått och snackat om att jag ”haft ont i magen för att få vara hemma med Patric” dom har snackat gojja.. Varför skulle jag ge upp alla mina vänner och alla roligheter som jag blivit bjuden på för att alltid vara med honom, då det finns massor av tid och jag skulle kunna hinna båda?

Att jag varit hemma mycket och missat mycket är ingenting som jag tycker är roligt eller något som jag valt själv, skulle jag få göra om mina tonår och vara frisk skulle jag verkligen ta vara på dom men så fungerar inte livet.. Jag hoppas istället på att jag ska så fort som möjligt hitta ett sätt att kunna leva med detta så att jag inte tappar flera år till.. Jag ska inte klaga egentligen och säga att jag missat mycket och att jag tappat min ungdom för det har jag inte heller gjort, jag har många roliga minnen och jag har upplevt en hel del, det finns dom som spenderar dessa år på ett sjukhus och aldrig mer får komma hem.. Då ska verkligen inte jag klaga..